Ett landskap är ett geografiskt område med dess synliga geologiska, topografiska, biologiska och kulturella karaktär. Vissa definitioner har dessutom kravet att området måste ha en viss minsta storlek (några km²) för att kunna kallas landskap.[källa behövs] Landskapskaraktären definieras ofta enligt en skala som går från ”orörd natur”, det vill säga där människans påverkan på landskapet har varit liten, ibland kallat naturlandskap, via kulturlandskapet till stadslandskapet. I skalans ena ände bestämmer geologi och biotoperna karaktären, i den andra är det mer arkitektur och stadsplanering.
Från början har begreppet landskap en bestämd territoriell innebörd men det har successivt vidgats till att omfatta även andra miljöer, verkliga eller föreställda, med gränser av annan art än judiciella och administrativa. Ett exempel på det sistnämnda är skogsbrynet som av många uppfattas som en gräns mellan kulturlandskapet och den av människan opåverkade naturen. Vanligt är också att man uppfattar natur och landskap som synonymer. Synsättet går tillbaka till 1800-talets nationalromantik som kopplade samman den nationella identiteten med landsbygdslandskapet. En vanlig förväxling är därför också den mellan landskap och landsbygd.
En teori är att landskapet, i den här betydelsen, uppstod samtidigt med landskapsmåleriet,[källa behövs] en konstart där landskapet från att vara bakgrund för skildring av olika aktiviteter eller historiska händelser blev konstnärens och betraktarens huvudobjekt. Landskapsmåleriets genombrottsperiod som en huvudgenre inom måleriet sammanfaller med nationalromantiken.
